Helena Pernow
HYLLNING TILL TVÄTTSTUGAN
Denna vår har museet inlett ett samarbete med Stenebyskolan i Dals Långed som ett sätt att ge studenter tillfälle att ställa ut.
Först ut i Galleriet på övre plan är Helena Pernow. Hon är ingen novis i sammanhanget. Helena gick sin kandidatutbildning på Konstfack i Stockholm. Då handlade det om inredningsarkitektur och möbeldesign. Efter det har hon jobbat på ett arkitektkontor, samtidigt som hon parallellt drivit mer konstnärliga projekt, men också arbetat med teaterscenografi. En längtan efter att utforska det textila materialet ytterligare fick henne att söka till HDK Steneby och masterutbildningen »Textil-Kropp-Rum«.
– Jag blev nyfiken på skolan och efter att ha talat länge med en lärare, tyckte jag det kändes jättebra. Jag gick först en fristående kurs och sedan sökte jag masterutbildningen, berättar Helena Pernow som bott hela sitt liv i Stockholm. Därför var omställningen stor, men hon känner sig nöjd med sitt nya liv i Dalsland.
– Det är stor skillnad. Här ligger stort fokus på skolan, det vi skapar här och de kontakter vi knyter det känns väldigt stort och betyder mycket.
I galleriet visar Helena Pernow en platsspecifik rumsinstallation; »En plats tillägnad omsorg och överdrivna mängder sköljmedel«. När jag når henne är hon mitt i förberedelsearbetet, att färga in gamla linnedukar, som hon köpt på secondhand, i olika färger. De ska sedan hänga ned från taket i galleriet.
– Jag är intresserad av färgernas relation till varandra. Färgningsprocessen är så kontrollerad, men hur man sedan upplever färgen beror på så mycket. Ljuset, och om det hänger bredvid en annan färg, men också hur stor den färgade ytan är.
I installationen förenar hon sina olika kunskapsfält, det rumsliga och det textilia. Hon har tidigare undersökt »kollektiva rum«, rum vi delar. Tvättstugan är ett sådant exempel.
– Det är ett spännande rum som bär på många berättelser. Allt från arga lappar, till romanser i tvättstugan. Den kollektiva tvättstugan är idag ett rum som är påväg bort, den hörde samman med sociala och politiska kontexter som folkhemsbygget.
Helena Pernow lyfter också fram omsorgen om materialet som intressant, d v s tvätten som går från smutsig till ren. Det finns många olika sätt att tvätta på, den erfarenheten gjorde Helena Pernow när hon jobbade i hemtjänsten och fick tvätta åt damer som inte längre orkade själva. En erfarenhet som också speglas i installationen.
