Annika Elisabeth von Hausswolff
KONST SOM HAR MED SAMHÄLLET ATT GÖRA
Annika Elisabeth von Hauswolff och Klas Barbrosson är gifta med varandra. 2015 gjorde de sin första gemensamma utställning, Samhällsutställningen, som visades på Galleri Konstepidemin och ingick i Göteborgs Internationella Konstbiennal. Nu, ett decennium senare, gör de en uppföljare för Dalslands konstmuseum; Samhällsutställningen 2, och utlovar en fördubblad energi i det utställda.
– Verken laddar varandra, säger Klas Barbrosson och skojar till en jämförelse med filmen Terminator 2.
– Tvåan är bättre!
Vi träffas på ett kafé i Göteborg, staden där de bor och verkar, för att tala om den kommande utställningen.
– Tvåan kommer att blir mer allvarlig, världen är ju inte längre densamma. Så mycket tunga saker har hänt, säger Annika Elisabeth von Hauswolff och berättar om den gemensamma arbetsprocessen som inneburit regelrätta arbetsmöten där de pratat ihop sig och sedan gjort ett urval av vad som ska vara med av var och en. Självständiga verk i dialog med varandra, baserat på associationer kring begreppet samhälle.
– Allt är öppet för tolkning, säger Klas Barbrosson och påpekar att i titlarna finns nycklar att hämta.
Nu är ju detta ingen samhällsdokumentär, utan en konstutställning med allt vad det innebär av frihet gentemot tema och motiv. I färg och form har de olika bildspråk, men de hämtar båda sitt material i samhället. Två uppmärksammade konstnärer med långa karriärer bakom sig.
Annika Elisabeth von Hausswolff (f 1967) är fotograf och slog igenom stort i början av 1990-talet med en serie iscensatta bilder Back to nature. Bilder av nakna kvinnokroppar liggande i naturen, anonyma, till synes döda, mördade? Serien blev upptakt till flera liknande arbeten där kvinnors utsatthet, våld, kön och den manliga blicken var hennes teman, gestaltat i en gåtfullt undanglidande stämning. Som verket Hey Buster! What Do You Know About Desire?, en schäferhund ligger på en strand bredvid en övertäckt kropp (ett lik ?). Verket köptes tidigt av Moderna museet. Hon nämner det själv som ett av henne viktigaste.
– Jag var väldigt intresserad av kriminalfotografi på den tiden och var på residens i Kalifornien. Där byggde jag upp den här scenen på en strand.
1999 representerade hon Sverige på Venedigbiennalen med en serie stora, blanka, färgfotografier i en mer surrealistisk anda. Hon har också arbetat rent dokumentärt. Ett samarbete med historiken Jan Jörnmark resulterade i en bok Avgrunden (2011) som fick Kritikerpriset.
2021 visade Moderna Museet Alternativ sekretess, en stor, mycket hyllad, retrospektiv utställning över Annika Elisabeth von Hausswolffs hela karriär. I den visades bland annat serien Oh Mother What Have You Done, baserad på foton av fängslade eller frihetsberövade kvinnor hon samlat under en längre tid och sedan bearbetat.
Idag arbetar hon nästan uteslutande på detta sätt, med arkivmaterial, andras bilder, som hon köper på auktioner eller likande och bearbetar, anonymiserar, förändrar på olika sätt; överför till plexiglas och målar baksidorna med oljefärg, eller överför till emaljplåt. Vi ser flera exempel i Dalslandsutställningen.
– Jag är hela tiden nyfiken på nya tekniska lösningar, det är det som driver mitt konstnärskap framåt, säger Annika Elisabeth von Hausswolff.
Hos Klas Barbrosson (f 1976) är samhällsanknytningen mer konkret. Han jobbar inte sällan med redan befintliga material som han hittat eller fått. I kombination med titeln blir resultatet ofta underfundigt och humoristiskt. Som verket SLARV gjort av krockskadade blåvita vägtrafikskyltar sammanfogade till en abstrakt relief. Ett annat verk heter Sweet dreams of rhythm and passion och består av röda brandlarm från Långbro mentalsjukhus, formade i en stor cirkel.
– Jag fick dom av en kompis, han monterade ner dem när sjukhuset skulle byggas om till krog, berättar Klas Barbrosson och tänker att verket kanske kan väcka tankar om psykvården av idag.
– Jag gör stor skillnad på ironi och humor. Ironi är värdelöst. Humor har alltid använts för att lyfta fram det som är jobbigt. Att man fortfarande kan skratta, det är nice, säger Klas Barbrosson och beskriver sitt konstnärskap som en fascination för maktstrukturer och hierarkier.
– Eller när lågkultur möter elitistisk kultur, då skapas energi, i det mötet tycker jag det är väldigt intressant att befinna sig.
