Freddie Wadling
FREDDIE WADLING (1951–2016)
En levande legend, en mytomspunnen ikon och en sångare av guds nåde. Så minns många musikern Freddie Wadling som dog sommaren 2016. Att Wadling också var bildkonstnär och tecknade och målade under hela sitt liv är kanske mindre känt.
I Galleriet visar vi några av hans senare bilder skapade med digitala verktyg. De har aldrig tidigare visats.
Freddie Wadlings musikaliska historia är vild, brokig och självförbrännande, parallell med punkens. »Skräckmästare i svensk rock« som DN-rubriken löd i en av de sista intervjuerna som gjordes med honom. I den pratar han också om sin syn på konst:
»Jag vill inte ha Carl Larsson, jag vill ha surrealism, gotik, en sorts fasthet i övertygelsen. Arnold Böcklins målning Dödens ö är mäktig, väldigt fascinerande. Jag gillar också Dick Bengtsson, han var ifrågasatt men gjorde väldigt tänkvärda grejer«, sade Freddie Wadling i mars 2016.
Ett uttalande som bekräftar och förklarar den motivvärld han själv rörde sig i.
Freddie Wadling började måla som mycket ung. Han studerade på Tullan Flinks målarskola i Göteborg, den som idag heter Dômen konstskola, och fortsatte måla, parallellt med musiken, under hela sitt liv.
– Freddie arbetade alltid med bilder, jämt och ständigt. Hade han inget material så kunde han rita på hushållspapper. Motiven hämtade han överallt ifrån, ett ord, en bild eller en händelse. Det blev groteskt och pinsamt, lika väl som magiskt och spirituellt. Allt mellan himmel och helvete. Hans hjärna var outgrundlig! säger Bella Wadling, hustru och livsledsagare som ständigt fanns vid hans sida.
– Freddie målade aldrig bara för att det skulle var vackert. Alla bilder skulle säga något. Men själv tyckte han aldrig att han gjorde något bra. Han förstod inte sitt eget värde, menar Bella Wadling.
Carl Michael von Hausswolff, kompositör och konstnär och en av Freddie Wadlings tidiga vänner berättar:
– Jag träffade Freddie 1981. Vi bodde i samma område och spelade in i samma studio. Jag var mycket hemma hos honom och såg ju att han också var bildkonstnär. Han gjorde bilder hela dagarna. Det kom en ström av teckningar och collage från hans hand.
Vid denna tid drev Carl Michael von Hausswolff Radium 226.05, tillsammans med en vän. Radium var ett galleri, ett skivbolag och en tidskrift i Haga i Göteborg. Till detta galleri bjöd de Freddie Wadling att ha sin första soloutställning 1983.
– Freddie var ju mest musiker och kompositör. Bilderna nådde aldrig riktigt ut i form av utställningar. Ofta blir det ju så när man håller på med olika grejer att en disciplin blir förhärskande. Men hans bilder fanns med på skivomslag och i vissa fanzines, han skrev ju också för fanzines och tecknade serier.
2008 visade dock Trollhättans konsthall en stor utställning med Freddie Wadling och efter hans död gjorde Göteborgs Stadsmuseum en hyllningsutställning Freddie Wadlings kabinett som visades 2017–2018.
– Hans bilder var fascinerande och man såg ju att det var väldigt eget. Han kopierade inte någon annan, han hade en personlighet i sin konst nästan redan från början. Det var märkvärdiga collage, som innehöll både kärlek och våld och sex och religion och magi, ja alla möjliga bottnar och olika teman, säger Carl Michael von Hausswolff.
Utställningen på Dalslands konstmuseum visar några av de digitala bilder Freddie Wadling skapade sent i livet. Då han fått en Ipad och upptäckt att han kunde göra sina bilder direkt på skärmen.
– Det var ett perfekt medium för honom då, för han var ganska darrhänt, påverkad av stark smärta, säger Bella Wadling.
– Bilderna skiljer sig lite grand när det blir elektroniskt. De är kanske inte lika intensiva som de på papper. Lite striktare, men annars tycker jag han följde sina principer ganska väl, menar Carl Michael von Hausswolff.
