Ragnar Schmid

I den nedre utställningshallen visas måleri av Ragnar Schmid, göteborgare med sommarateljé i Dalsland sedan 40 år tillbaka. Tidsandan intresserar honom. Han var student på Valands konsthögskola i början av 1970-talet, den period då konsten var som mest politisk. Då såg framtiden fortfarande ljus ut. Idag är perspektivet betydligt mörkare. Det speglas inte minst i Ragnar Schmids måleri. 

Humor är en viktig beståndsdel i hans bildvärld. En mild omfamnande humor som smälter ut över dukens yta och skänker nyfiken­het på de små figurerna som befolkar den. Ganska anonymt gestaltade små personer, ibland djurliknande, ibland med grönsakshuvud, som funnits med i hans måleri länge, placerade i olika rum och miljöer, tillsynes förundrade över sakernas tillstånd, men som ändå finner sig. 

Vilka är dom? Vad gör de här och varför? Titlarna ger lite vägledning. Och att det handlar om människan i tillvaron är säkert. Så har det alltid varit. 

– Måleri är för mig ett sätt att försöka förstå och se på andra sätt, säger Ragnar Schmid och tillstår att de senaste årens tunga stämningar och dramatiska händelser; pandemi, miljöförstöring och krig, har satt rejäla avtryck i hans måleri. 

Färgskalan har ändrats, från tidigare mycket rött och grönt, har han nu gått mer mot brunt och grått. Och han har börjat måla på ett lite annorlunda sätt, mer synliga penseldrag och med inblandning av teckning. Motiven är mörkare.

– Det är inget som jag medvetet bestämt. Det utvecklas fysiskt, av arbetet i sig. I direkt kontakt med färgen. Vad som händer på duken styr. Men jag tänker mycket på komposition. Funderar mycket, ändrar, fram och tillbaka.

Han visar tre målningar som alla ansluter till det mörkare temat. I en av dem, Den långa vandringen, syns de märkligt djurliknande figurerna spatsera på rad i målningens nederkant. Bakgrunden är hotfull.

– Utställningen skulle kunna heta Scary times och andra bilder, säger Ragnar Schmid, för så är ju den tid vi lever i, scary. Människor på vandring i en förödd värld, det är så jag känner det. Humor är ett sätt att hantera. Jag blir själv alltid glad när jag får idéer som är lite roliga.

Det finns en vänligt naiv ton i Ragnar Schmids måleri. Så säger han också att barnboksillustrationer inspirerar honom. Liksom många verk från den tidiga konsthistorien, från 1300- och 1400-talen, den period då konsten ännu inte riktigt fått grepp på central­perspektivet. 

– Som verk av van Eyck och Giotto. När renässansen kommer blir det plötsligt tråkigt, säger Ragnar Schmid, men nämner också Goya och dansken Hammershøi som viktiga.