Jan Håfström
ARKEOLOG I SITT EGET LIV
Jan Håfström tillhör den svenska samtidskonstens allra största. Han avslutade sina studier på Konsthögskolan det magiska året 1968 och är fortfarande fullt verksam 82 år gammal. Fyra gånger har han representerat Sverige på Biennalen i Venedig och bara i år har han haft flera separatutställningar runt om i landet. Det är en ära att nu få presentera Jan Håfström på Dalslands konstmuseum.
Det är inte första gången han är i Dalsland. Några år på 40-talet har satt outplånliga spår.
– Min mamma är född i Håbol och växte upp i närheten av Dals Ed. Vi åkte dit, mamma och jag varje sommar, och hälsade på hennes syster. De hade åtta barn och det var som en revolution för mig att komma ut där på landet, träffa alla kusinerna och få ingå i deras krets. Jag hade börjat teckna mycket då – rätt blodiga saker, sjörövare, pirater, krigsscenerier … – och de blev min publik. De stod i en ring runt mig och tittade och uppmuntrade mig att rita mer. De uppskattade också de lekar jag introducerade, som var en slags gestaltning av teckningarna. Mamma sydde kläderna till. De där åren har betytt väldigt mycket för mig, säger Jan Håfström som fortfarande gärna återkommer till Dals-Ed.
Barndomens intryck och upplevelser går som en röd tråd genom Jan Håfströms konstnärskap. Omformade och återskapade, igen och igen. Speglade mot den lilla världen, familjen, såväl som mot den stora, globala och politiska. Med referenser till populärkulturens hjältar – Fantomen, Tarzan och Robinson Kruse – men också till litterära och konsthistoriska verk som varit viktiga för honom, som Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta (1902) om kolonialismens övergrepp.
Som målare debuterade Jan Håfström på 1960-talet då popkonsten var det nya. Många minns säkert hans stora, suggestiva, målning Skogen som länge hängde uppe i samtidssamlingen på gamla Moderna Museet i Stockholm. En sugande bild av diagonalt slingrande trädstammar inbäddade i grönt lövverk. Som lianer i en djup djungeln. Popkonst? Ja faktiskt.
Moderna Museet äger sammanlagt 52 verk av Håfström. Måleri, litografi, seriegrafi, skulptur, installation, teckningar och filmer speglar hans utveckling.
Bland de mest välkända finns den närmast ikoniska målningen Farmor från 1972. Liksom en serie kvadratiska målningar i akryl på masonit från 2002 då Jan Håfström introducerat Mr Walker, alias Fantomen civilklädd. En figur som blivit en signatur för Håfström. (2014 invigdes också en sju meter hög aluminiumskulptur av Håfströms springande Mr Walker på Järnvägsplan i Stockholm.)
Målningarna har tydliga konturer och rena färgfält. Håfström använder serietidningsformatets platta, lättlästa ikonografi och tar det någon helt annanstans. Tonen är mörk och mystisk, som ofta i Jan Håfströms senare verk.
– Mr Walker dök upp i mitt måleri första gången 2001. Men jag såg ju honom redan på 40-talet. Fantomen hade en helsida i VeckoRevyn, den kom varje fredag och den prenumererade min mamma på. Allt är sammansatt. Ofta vet man ju inte varför man ger sig på en sak förrän långt senare. Men idag kan jag se att det är något med Walkers kläder och hatt, som har en relation till min far. Och att han var en aning bortvänd, en aning frånvarande, en aning maskerad. En främling på flykt. De dragen har varit en slags energi för mig att hålla kvar den här figuren. Ett skäl att måla honom, precis som jag målade farmor.
Arnold Böcklings målning De dödas ö (1886) är ett annat verk som Jan Håfström bearbetat och kommenterat.
Återigen hamnar vi i barndomen.
– När jag skulle börja skolan var jag fortfarande sängvätare. Det tyckte mamma var jobbigt och tog mig till en barnläkare för att få hjälp. Och där, i väntrummet, hängde en svartvit reproduktion av De dödas ö som jag satt och tittade på och var helt uppslukad av. Mamma har berättat detta efteråt, jag minns det inte själv. Men jag har alltid känt igen De dödas ö som om jag drömt om den. Kanske är det synminnet som ligger längst bak och som gjort att jag återkommit till den. Den skrämmer mig inte, tvärtom. Jag känner mig trygg med den, säger Jan Håfström.
Den utställning som nu visas på museet innehåller delar av en tidigare utställning Paradise Lost? som Jan Håfström visade i Venedig 2009.
