Lotta Antonsson
FOTO SOM SPRÄNGER GRÄNSER
Lotta Antonsson är en förgrundsfigur inom det samtida svenska fotografiet. Hon slog igenom stort redan som student på Konstfack. Då var hennes tema feministiskt, med humor och ironi skärskådade hon den manliga blicken och objektifieringen av kvinnan. Idag, trettio år senare, är temat fördjupat och uttrycket mycket mer komplext.
Lotta Antonsson studerade på Konstfack i början av 1990-talet, en tid då den fotografiska bilden genomgick ett paradigmskifte. Från att huvudsakligen ha använts i dokumentärt syfte blir kameran nu ett konstnärligt verktyg. Fotografiet intog den samtida konstscenen. Precis där Lotta Antonsson ville vara. Hon skapade bilder på många olika sätt, stod både framför och bakom kameran. Ofta utgick hon från redan befintliga bilder, lade till och drog ifrån, manipulerade bilden så att betydelsen förändrades. En slagkraftig titel förstärkte budskapet. Take it as a man hette examensarbetet. This girl has inner beauty var verket hon visade på Moderna Museet 1991 i utställningen Lika med. Några år senare kom den humoristiska bildserien Anyway you want me, där hon själv poserade tillmötesgående i olika djurförklädnader.
– Jag hade turen att befinna mig på rätt plats vid rätt tid och kunde uttrycka de saker jag ville. Det var en spännande tid. Som ung konstnär handlade det då om att ha ett direkt anslag för att förmedla vad jag ville ha sagt. Att ta plats. Nu tycker jag det finns en attraktion i att hålla tillbaka ett uttryck, smyga sig på, säger Lotta Antonsson.
Hon pendlar mellan ateljén utanför Falkenberg och en studio i Berlin. Där finns hennes arkiv: böcker, tidskrifter, tidningar, urklipp och föremål. Hon är en samlare av stora mått, framför allt bilder från 60- och 70-talen, material hon använder i sin konstnärliga praktik. Huvudsakligen gäller det utställningar på gallerier, museer och konsthallar. Men hon arbetar också med artist books och andras skiv- och bokomslag. I am a Woman heter boken om det egna konstnärskapet som kom 2016.
– Sedan långt tillbaka har jag jobbat med ett slags expanderat fotografi. Jag vill utveckla den fotografiska bilden till att bli något mer än bara ett tvådimensionellt uttryck. Jag är intresserad av hur långt jag kan gå, innan det övergår till något annat, säger Lotta Antonsson.
Besökaren på Dalslands konstmuseum kommer att möta ett arrangemang av foto, collage och objekt, placerade på podier i en mycket medveten rumslig scenografi. Korall, snäckor, ametist och andra halvädelstenar är symbolladdade objekt hon använder sig av.
– Jag vill prata fotografi på ett annat sätt, ur ett konstnärligt, undermedvetet perspektiv. Jag försöker dra ut fotografiets metafysiska beståndsdelar, som tid, ljus, förruttnelse, svärta, papper … Jag tar mig friheten att leka med de begreppen.
Ända sedan tonåren har de surrealistiska konstnärerna inspirerat henne. En rörelse som inte satte några gränser mellan olika uttryck – poesi, litteratur, konst och fotografi. Surrealisterna – som Germaine Dulac, Dora Maar och Eileen Agar – använde ofta snäckan i sina verk. Ett centralt objekt även för Lotta Antonsson.
– Snäckan har varit ett naturligt inslag genom hela mitt liv och i mitt konstnärskap. Jag är uppvuxen vid havet och har samlat snäckor sedan jag var mycket liten, jag har fortfarande kvar min gamla snäcksamling. Det finns många lager av betydelser i snäckan, den är en etnografisk symbol som finns i många olika kulturer. Den är också en stark konsthistorisk och psykoanalytisk symbol och det intresserar mig mycket.
– Du lägger snäckor över ögon, i munnar och ibland täcker de hela ansiktet?
– Jag tänker att det skapas ett eget rum där bakom snäckan, att den blir en slags skyddande mask, men det finns också något brutalt i den. Det som i början syns vackert, fint och skört, kan sen bli väldigt obehagligt. Känslor smyger sig på. Det finns en stark symbolverkan i hur jag formar mina verk. Sen behöver det inte skrivas på betraktarens näsa, men för mig är det viktigt att veta vad jag håller på med.
Lotta Antonsson (f 1963) har en lång internationell karriär bakom sig. Mellan åren 2007 och 2016 arbetade hon som professor i fotografi vid Göteborgs universitet. 2016 fick hon Stenas kulturstipendium. Hon finns representerad på Moderna Museet, Statens Konstråd och Hasselbladstiftelsen i Göteborg, med flera museer.
