Victor Karlsson
TÅLAMOD, TÅLAMOD, TÅLAMOD …
Två år har det tagit Victor Karlsson att med tuschpennor måla den myllrande detaljrika bild Tålamod till tillfredställelse 1 som nu hänger på väggen i lilla galleriet. Lika länge har han också studerat på Gerlesborgsskolan i Bohuslän, den konstskola som museet samarbetar med det här året.
Galleriet är reserverat för de grundläggande konstnärliga utbildningarna i regionen. Här får utvalda elever ställa ut. Tidigare år har studenter från Stenebyskolan, Tillskärarakademin i Göteborg och Dômens konstskola i Göteborg visat arbeten. Nu har turen kommit till Gerlesborgsskolan i Bohuslän där Victor Karlsson snart avslutar den 2-åriga linjen.
Hans 2 x 1,5 meter stora bild Tålamod till tillfredställelse består av en myllrande blandning av symboler och bilder; små blommor, korgar, ansikten, koifiskar, slingrande ormar, bläckfiskar, ugglor, döskallar … som binds ihop av ett återkommande vågmönster.
– Jag tar det som faller mig in, säger Victor Karlsson och berättar om resor till Sydamerika och Karibien som satt spår, men framför allt är han inspirerad av tatueringskonst, främst den som har sina rötter i Japan.
De små svartskäggiga gubbansiktena som ligger nedbäddade i korgar har han hämtat därifrån. De ansiktena har han också prövat att skulpterat i lera och bäddat ner i riktiga korgar!
– Jag gillar att blanda olika material. Figurerna har olika betydelse, just gubbarna i korgarna är inspirerade av japanska daruma-dockor som står för lycka och välgång.
Han använder Faber Castells tuschpennor, ett sextiotal olika färgtoner ingår i den stora bilden. Bara den lilla vågen innehåller fyra blå toner. Och tålamod är, som titeln antyder, en viktig egenskap för arbetet.
– Jag börjar i mitten på pappret och jobbar mig utåt. Skissar först med blyerts, sen fyller jag i konturerna med svart tusch och därefter går jag på med färgen.
Han har också dekorerat skor och kläder med sina intrikata mönster och symboler.
– Det blir som tatueringar fast man kan ta av dem.
Vad är det med tatueringar som fascinerar dig?
– Det är så mänskligt på något sätt, har funnits i många tusentals år och över hela världen. Det är fascinerande hur en tatuering kan förändra en kropp, ja förändra hela människans utstrålning.
Victor Karlsson (f 1993) kommer ifrån Dingle, ett samhälle i Munkedals kommun, inte långt från Gerlesborg. I Dingle är han född, uppväxt och har jobbat i större delen av sitt liv. Några utvikningar har de blivit. Ett livslångt filmintresse fick honom att söka till högskolan i Örebro och filmprogrammet.
– Men det var inget för mig, jag hoppade av efter bara några veckor. Det var väldigt mycket läsa och analysera. Nej, det var bara fel.
Han återvände hem och började jobba, körde truck på ett lager. Sen följde en period av resor ut i världen. Jobbade igen, och försökte sig på en utbildning till grafisk formgivare. Inte heller det stämde. Det är först nu, på Gerlesborgsskolan, han tycker att han är bland de människor han vill vara.
En film fick avgörande betydelse:
– När jag såg »I rymden finns inga känslor« kände jag ingen mig. Den filmen fick mig att söka sjukhuskontakt för att undersöka om också jag hade Aspbergers syndrom (som Sam i filmen). Och när jag fick min diagnos kändes allt väldigt mycket bättre, jag fick svar på mycket som jag funderat på. Det bara underlättade allt.
Han började rita och måla igen, det som han gjort mycket som barn.
– Och jag började inse att man måste göra det man tycker om, så jag sökte till Gerlesborgsskolan och kom in.
Nu har han har sökt vidare till flera konsthögskolor, men har ännu inte fått alla antagningsbesked. Om det inte går vägen har han en annan dröm, att bli tatuerare.
