David Svensson

Dalslands konstmuseum David Svensson

RUM FÖR MINNEN, TANKAR OCH TID

Rum och ljus är centrala begrepp i David Svenssons konst. Oavsett om det rör sig om ett monumentalverk som Life Line i Odenplans T-banestation. Eller små intima verk som de i Coverings, den utställning han nu visar i museets övre hall. Här har boken en huvudroll. Boken som ett rum för ljus, minnen, tankar och tid. 


David Svensson är en av de mest anlitade svenska konstnärerna för offentlig gestaltning. Det är oftast stora, tekniskt avancerade verk som inbegriper ljus och många sam­arbeten med andra kompetenser för genomförandet. Som Life Line vid Odenplans västra entréhall, ett av Stockholm Citybanas mest iögonfallande konstverk. Det omfattar 400 meter fluorescerande LED-ljus hängande i taket. Men upprinnelsen till verket är allt annat än teknisk:

– Jag skissade på det verket i samband med att vår son Isak föddes. Under förlossningen håller man ju koll på barnets puls via en CTG-apparat. Jag blev fascinerad, frågade och fick kopior på alla de där CTG-kurvorna. Hans pulskurvor fungerade som utgångspunkt till de 32 linjerna som lyser i verket. Jag tyckte det blev en fin metafor; att se den kommunala trafiken som blodomloppet i en stad, som stadens puls, berättar David Svensson. 

Det är ofta så för honom, rummet ger idén, som sedan tar form i mötet med hans egen referensram av minnen och upplevelser. 

Men det är helt skilda arbetsprocesser att arbeta med offentliga rum jämfört med att göra något för ett gallerirum, en konsthall eller ett museum. Han arbetar hela tiden parallellt med offentliga verk och utställningar, och har så gjort nästan ända sedan han slutade på Konsthögskolan i Malmö 2000. Utställnings­listan är mycket lång. Hans konst har visats på gallerier och konsthallar runt om i Sverige – på Artipelag, Moderna Museet och Wanås Konst, med flera – liksom inter­nationellt som på Kunsthallen Brandts i Odense och Krannert Art Museum i USA. 

– Ateljéarbetet är småskaligt och mer intimt. Och där gör jag i princip allting själv, och jag gillar verkligen det, det är en fin kontrast till när man jobbar med större grejer där många personer är inblandade och en del sker utanför ens kontroll. 


De verk som han nu visar på museet tar sitt avstamp i gamla böcker. Sviten har en lång process bakom sig. I över tio år har han jobbat med äldre böcker i olika serier. 

– Det började med att jag skulle skriva en dedikation i en bok jag gjort. Det gjorde mig intresserad av hur författare dedicerat sina böcker. Så jag började köpa på mig en massa gamla böcker med dedikationer i. Det var väldigt spännande. En del skrev bara ett namn som »Till Margareta« och andra en halv sida. 

– Det här intresset förde mig vidare till de tomma sidorna, en slags spillsidor, som finns i början och i slutet av en bok. På riktigt gamla böcker är dessa sidor väldigt vackra, märkta av tiden. Pappret har förändrats, det har olika färgton och ibland finns det avtryck efter inlagda urklipp, som recensioner lagda i dikt­samlingar till exempel. Ja, så har den ena idén lett till den andra. Jag ser en koppling till måleriet på flera sätt, ljuset, färgnyanserna och materialiteten. 

Rent konkret är utställningens verk skapade av gamla bokpärmar fästa på målarduk. Pärmarna ligger nakna, kant i kant på olika sätt, likt poetiska pussel av färgfält stämda till varandra efter ton, ljus, yta och tecken. Textinnehållet är frånvarande, men ibland har en titel fått ge namn åt verket. 

– Jag vill inte att det ska vara för mycket information. Det är mer boken i sig själv, som idé, som ett rum, som intresserar mig. Dess visualitet, materialitet och eventuella spår märkta av tiden. 

Men böckerna måste vara minst 70 år gamla. 

– Yngre böcker har ingen aura, ingen patina, inga avtryck. Idag är det mycket svårare att hitta gamla böcker än när jag började leta, säger David Svensson och berättar att han lagt ner mycket tid på att dammsuga antikvariat och loppmarknader. Inte bara efter böcker. Mycket annat också, som gamla lampkupor av pressglas och filmdukar – andra objekt han använt i sin konstnärliga praktik. 

David Svensson är född i Skillingaryd 1973. Han är bosatt i Malmö och examinerad vid Konsthögskolan i Malmö år 2000, efter tidigare studier vid HDK i Göteborg, Statens Kunstakademin i Oslo och Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Han finns representerad med offentliga verk på ett drygt 25-tal olika platser runt om i Sverige. Samt på museer och i konstsamlingar i Sverige och inter­nationellt. 

Läs mer på davidsvensson.net


Share by: