Annie Lindgren
UNDER YTAN FINNS EN ANNAN VÄRLD
Leran och det transparanta glaset är Annie Lindgrens huvudsakliga material. Med dem formar hon sin högst personliga undervattensvärld. Ett korallrev fullt av fantastiska djur, märkliga växtformer och underliga varelser. Följ med till den nedre hallen, till utställningen Under Ytan.
Annie Lindgren har sin ateljé bara några mil från museet. I den gamla fabriksbyggnaden hos Not Quite, konstnärskollektivet som huserar i det nedlagda bruket i Fengersfors med verkstäder, utställningshallar, butik och café.
– Min ateljé är större än min bostad hemma, stora hus och ytor betyder bara mer att städa, säger Annie Lindgren lättsamt och öppnar den tunga dörren in till verkstaden.
Det är en anslående vy som möter. Keramiska föremål överallt, på hyllor upp över väggarna, på bord och golv. Och längst bort; ett akvarium och en djungelliknande samling av gröna växter framför två stora fönster som vetter ut mot fabriksgården.
Bruksföremål ja; vaser, slingriga ljusstakar och mäktiga fat … men fram för allt en mängd stora växt- och djurlikande former i olika färger och utvecklingsstadier.
Några färdigbrända, andra står på vänt. Det är bara några veckor kvar till vernissage och här pågår febril verksamhet. Nya objekt tas ur brännugnen dagligen. Andra ligger färdiga för montering. Här i ateljén har hon allt hon behöver för att bygga den undervattensvärld hon förutsatt sig att skapa.
– Den här tänkte jag hänga i taket, säger Annie Lindgren och visar tre skulpturdelar som hon ska bygga ihop till en bläckfiskliknande form.
– Bläckfisken är ett häftigt djur. På bara några sekunder kan den förändra sig helt; hudens struktur, formen, färgen. Allt för smälta in i den omgivande miljön. Att se en bläckfisk i ögonen känns i hela kroppen! Du anar inte …!
Blötdjur (mollusca på latin, mollusker på svenska), som snäckor, sniglar, bläckfiskar med flera – har en speciell plats i hennes hjärta. Sprunget ur hennes stora intresse för dykning. Det gör hon oftast på varmare breddgrader, nära korallreven. Under vattenytan hämtar hon sin inspiration. Som till havsmadamerna, en slags havets huvudfoting med höga, elegant vridna porslinsben och en mjukt rundad kropp i sandgjutet glas.
– Det lekfulla och absurda styr mig. Jag dras till de barocka formerna. Och glas har jag arbetat med parallellt med keramiken i många år. Glaset har en lätthet som leran saknar, det tillför en känsla av liv, menar Annie Lindgren.
Hennes miljöengagemang är starkt. Att korallreven är på väg att försvinna oroar henne djupt. Men hon förundras också över naturens förmåga till anpassning och kraft till återhämtning.
– Jag har dykt en hel del i Thailand och på stränderna där ligger så mycket skräp, så mycket plast som flutit iland från havet. Men mitt i allt skräp finns det vackra också, mollusker som har assimilerat och lever i symbios med skräpet, det är fascinerande att se.
Annie Lindgren kommer ifrån Årjäng. Här drev morfar och mamma en dam- och herrekipering. En slingrig väg, bland annat via jobb på Dramatens och Kungliga Operans tapetserarverkstäder, förde henne till konsthögskolan i Bergen där hon tog sin masterexamen i keramik 2004 och därefter följde ett års pedagogiska studier.
Idag delar hon sin tid mellan undervisning på Kyrkeruds folkhögskola (där hon själv gick en gång) och den egna konstnärliga verksamheten. Annie Lindgren har ställt ut på gallerier och museer både i Sverige och Norge.
– Förgänglighet har länge varit navet i mitt skapande. Jag leker med tanken på ett post-homosapiens. Då kommer livet i haven och på land att börja leva och frodas igen. Det är ur de tankarna mina objekt till den här utställningen växt fram.
