Bianca Maria Barmen
ÖGONBLICK AV KONCENTRERAD NÄRVARO
Stillhet och koncentration utmärker Bianca Maria Barmens konst. Hon arbetar främst med skulptur, men även teckning, akvarell och foto. I en figurativ bildvärld gestaltar hon minnen och erfarenheter. Kontemplativt och drömlikt, med starka band till både kristendom och buddhism.
Bianca Maria Barmen (f 1960) finns representerad på flera museer och med offentliga verk på många platser över hela landet, liksom på Svenska Institutet i Paris.
Hennes uttryck är lågmält och dröjande. Skalan är liten och förtätad. Länge var hennes små gipsskulpturer enbart vita, på senare tid har en mild färgskala tillkommit. Utgångspunkten är oftast lera eller vax som sedan överförs till gips och ibland vidare till brons eller andra metaller. Verkens poetiska titlar ger vägledning till tolkning och förståelse, men förstärker också det mångbottnade och drömlika. Det finns alltid en berättelse bakom.
– Det kan vara en mening i ett litterärt verk, en bild ur nyhetsflödet eller ett konstverk ur historien, sådant sätter igång min arbetsprocess, säger Bianca Maria Barmen på telefon från Lund där hon bor och arbetar.
Collector on the beach (Samlare på stranden) heter den gipsskulptur runt vilken hennes utställning i museets nedre hall formerar sig. Skulpturen visar en kvinna klädd i ljusblå kappa, hon sitter på huk med några föremål framför sig. Skulpturen har sin upprinnelse i en teckning av ett skeppsbrott som en faster till Bianca Maria Barmens mormor gjorde som 17-åring. Teckningen hängde på mormoderns vägg. Det berättas att fastern dog ung, 22 år gammal, i »galopperande lungsot«. Både teckningen och den unga kvinnans öde har gripit Bianca Maria Barmen djupt och tankarna gav form till skulpturen.
– Teckningen är mycket dramatisk, väldigt höga brottsjöar reser sig över de förlista skeppen. Jag kan tänka mig att hon kanske kopierat någon gammal mästare. Sen har jag, i dialog med hennes bild, föreställt mig en kvinna ensam på stranden som samlar in drivved och föremål som blåst iland efter stormen.
Ensamma gestalter, sittande på knä eller huk, är ett återkommande motiv hos Bianca Maria Barmen. En kontemplativ kroppshållning som i kombination med den stillhet verken utstrålar, för tankarna till konst och religion med rötter i Asien. Hon har också vistats flera längre perioder i Japan, ett land som fascinerar henne mycket. Och hon är gift med en man från Kambodja med en bakgrund i buddismen. Själv bekänner hon sig till en kristen tro.
– Jag tycker det är spännande med samtal mellan religionerna. Att hitta mötet mer än konflikter. Jag har precis läst Fågelkonferensen (ett sufiskt verk från 1200-talet), en fantastisk berättelse med stämningar som inspirerat mig mycket.
Tidig egyptisk konst är en annan inspirationskälla. En skolresa för längesedan till Luxor och Konungarnas dal gjorde outplånligt intryck.
Också den lilla skulpturen Och där bortom, gestaltar en kvinna. Hon har rakt svart hår och är klädd i blekrosa tröja, byxor och blå sockar. Hon sitter på knä på en rundad vit form, »en slags farkost«. Skulpturen kan härledas till ett ungdomsfoto av Bianca Maria Barmens mamma. Ett foto som fängslat henne på grund av blicken, en ung kvinna mitt emellan barn och vuxen, ett fruset ögonblick av tid som sträcker sig både framåt och bakåt.
Tiden som glidande begrepp förundrar och sysselsätter henne mycket. Vad är tid? Finns tid? Och hur kan man förklara känslan av att alla tider ibland känns närvarande samtidigt?
– Tid är ju väldigt mycket relaterat till våra kroppar, genom dem blir man medveten om tidens gång. Sedan finns det ögonblick, som kan innehålla en evighet. De här ögonblicken man bär med sig genom livet fastän de just bara var ögonblick. De lägger sig som i en slags evighetskapsel inom en själv. Lite av det försöker jag fånga i mina skulpturer; evighetens närvaro i ögonblicket.
Bianca Maria Barmen är född i Malmö och uppvuxen i Viken utanför Helsingborg. Studerade till arkitekt i två år innan hon bejakade lusten att uttrycka sig konstnärligt. Hon gick på Hovedskous konstskola i Göteborg och därefter på Konstakademin i Köpenhamn 1985–92. Ett av hennes senare arbeten är
Vilande våg, en skulpturgrupp i brons för Nya Karolinska Sjukhuset i Solna.
