Daniel Gardebrandt
MED MODERNA ÖGON PÅ 1600-TALET
Daniel Gardebrandt är tatueringskonstnären som nu studerar måleri på Dômen konstskola. I Galleriet kan vi se hur han skickligt tolkar 1600-talsmåleri och förenar det med sin vurm för modernismen. Det började med ett besök på Göteborgs konstmuseum …
Galleriet är scenen för museets samarbete med de grundläggande konstutbildningarna i regionen. I år är det studenter från Dômen konstskola i Göteborg som ställer ut här. Skolan har tre 2-åriga utbildningar; skulptur, måleri och grafik, som förbereder de studerande för fortsatta konstnärliga högskolestudier.
Daniel Gardebrandt (f 1988) har snart avslutat andra året på måleri där Malin Bogholt är huvudlärare. När vi talas vid väntar han på besked från konsthögskolor runt om i Norden som han sökt till. Han är välformulerad och mycket tydlig med vad han är intresserad av.
– Måleri är form för mig. Vad jag gestaltar är sekundärt. Jag är intresserad av formernas interaktion. Varför uppfattar man det ena som förgrund och det andra som bakgrund? Vad är tingens essens? Och hur långt kan man abstrahera en form, innan den upplevs som oigenkännlig? Sådana frågor utforskar jag med mitt måleri, säger Daniel Gardebrandt.
Han är född och uppvuxen i Vänersborg. Pappa är konstnär.
– Som barn hängde jag mycket i min fars ateljé, han är djur- och naturmålare. Jag följde med honom på utställningar, var med i tryckverkstaden och mycket annat.
Efter gymnasiet flyttade Daniel Gardebrandt till Fellingsbro för att gå en klassisk animationsutbildning, vilket innebär analogt tecknande, med penna på papper.
– Det blev en väldig massa tecknande, sen visste jag inte riktigt vad jag skulle hitta på. Men tatuering har alltid intresserat mig. En slags folkkonst som finns vid sidan av, en fascinerande subkultur. Så jag blev lärling på en tatueringsstudio i Örebro, och hade sedan egen studio i några år. Men efter tio år tyckte jag det var dags att hitta på något annat. Då fick jag möjlighet att jobba som bildlärare i Vänersborg och flyttade tillbaka till mina gamla hemtrakter.
En längtan efter att ytterligare fördjupa kunskaperna i måleri fick honom att gå vidare och söka sig till Dômen konstskola i Göteborg. Här mötte han sina likar; ledning, lärare och studenter som, liksom han själv, är intresserade av att diskutera konstnärliga problem och utmaningar.
Nu är vi framme i nutid och samtalet kommer in på de verk han ska visa på Dalslands konstmuseum, en grupp målningar som cirklar runt ett gemensamt motiv; fiskar. Oljemåleri tillkommet i en strängt hantverksmässig process. Det börjar i skissblocket, för att sedan flyttas över till duken där formerna successivt färgsätts i dialog med varandra. Den ena målningen har fött den andra.
– Det är något i fiskens form som fascinerar mig, säger Daniel Gardebrandt och berättar att allt började med den stora målningen Mongringen, en rumsliknande interiör där ett grönt kakel binder ihop fonden. I centrum en butiksdisk. Ett 20-tal fiskar i olika stadier av död ligger på disken och i högar i förgrunden. Till vänster en grå låda och ur den krälar ålar …
En obehaglig, men samtidigt en glatt kubistisk 50-talskänsla sprider sig över duken.
Vad är nu detta?
– Det är en parafras på en 1600-talsmålning av David Teniers d y, Fiskmånglare. Den finns på Göteborgs konstmuseum och jag vet inte riktigt varför jag fastnade för den. Men den klickade igång något som låg och grodde, tills jag började jobba med det.
Den som letar upp Teniers målning från 1680 kan konstatera att Daniels parafras är minst sagt en självständig tolkning. Tankarna går snarare till kubismen och de två svenska modernister som Daniel Gardebrandt sätter högst, Otto G Carlsund (1897–1948) och GAN, Gösta Adrian-Nilsson (1884–1965). Även de undersökte hur mycket formen kunde upplösas utan att tappa sin identitet.
Men har inte fiskarna också en mer personlig anknytning till dig, du är ju uppvuxen vid Vänern, Sveriges största insjö?
– Ja kanske – som barn var jag och min morfar mycket ute och fiskade. Han var en storfiskare av rang!
