EKTA Daniel Götesson
MED RASTLÖSHET SOM MOTOR
Daniel Götesson, har sitt ursprung i skate- och graffitikulturen under signaturen EKTA. Idag har han lämnat utomhusmåleriet och arbetar framgångsrikt som konstnär i mer traditionell bemärkelse.
Med oförskräckt hastighet hanterar han många olika medier. Hans CV är fyllt av utställningar och projekt. Lika ofta utomlands som i Sverige.
Det står ORO på den lilla vita skylten bredvid dörren till Daniel Götessons ateljé i Majorna i Göteborg.
ORO, endast så, inget namn. Varför?
Det visar sig att oro är den känsla han är mest familjär med, en ständig följeslagare och motor. Oro för att han slösar bort sin tid. Oro för att det inte ska gå vägen. Oro för att han tänker för mycket och därmed »övertänker« bilden.
– Då tar självkritiken över och det blir ingenting. Jag är extremt rastlös, säger Daniel Götesson.
Det ska helst gå slag i slag, utan tankepauser. Då blir det bäst. Slumpen kalkylerar han gärna med. I Dalsland visar han teckning, oljemåleri, collage och små skulpturer. Hans uttryck är snabbt och lekfullt. Abstrakt oftast, men inte helt, figurativa element av landskap, hus och kropp anas. Mycket svart och klara primärfärger i collagen. Mer dämpade jordiga toner i oljemåleriet. Skickligt balanserade ytor av färg och form är hans signum. Han vill inte gärna tala om motiven, han skyr det analyserande.
– Då skulle jag ju lika gärna kunna skriva en lapp, menar Daniel Götesson.
Han är född i Falkenberg 1978.
– En klassisk arbetarklassuppväxt i medelklassmiljö i ett radhusområde. Bilder har jag alltid varit intresserad av. Inte traditionell konst, men serietidningar, tecknad film och annan mer tillgänglig bildkonst. Som Mike Kellys ikoniska skivomslag för Sonic Youth till exempel. Basquiat var också en konstnär jag tidig kände till.
– Svenska serietecknare tittade jag mycket på, som Max Andersson och Gunnar Lundkvist. Jag reste till Göteborg, Stockholm och Malmö för att kolla upp det nya.
Som 19-åring flyttade han till London och stannade i nio år. Där tog han BFA i illustration på London College of Communication. Den traditionella konsthistorien läste han in på egen hand.
– Jag ägnade mig åt otroliga självstudier! Modernismen var jag extremt intresserad av.
Han pekar på en fullmatad bokhylla i ateljén och nämner några av sina favoriter; Max Ernst, Francis Picabia, Cobrarörelsen med Asger Jorn. – Läser du mycket?
– Inte romaner, men poesi, noveller, och facklitteratur. Just nu läser jag Ragnar Strömbergs dikter, vi gör en bok tillsammans.
Det är bara ett av flera pågående projekt. Ett annat är en skulpturgrupp för en skola i Halmstad och ett projekt för Kista centrum.
–Jag försöker sätta mig i nya situationer hela tiden, det lugnar min oro, att vända på nya stenar, inte få panik. Jag har inga idéer, jag måste göra saker hela tiden, då kommer de av sig själva.
Han beskriver en mycket disciplinerad arbetsdag. Går upp klockan sex. Är i ateljén klockan åtta, sover tjugo minuter i den för ändamålet avsedda sovfåtöljen.
– Förut hade jag en liten badrumsmatta som jag kröp ihop och sov på, men det blev för obekvämt.
Arbetar sedan, med kort lunchpaus, till klockan 16. Då går han hem, oftast. Varje kväll återkommer han (bostaden ligger tvärs över gatan) i tio minuter och kollar av dagens arbete.
Den här dagen ligger två påbörjade teckningar mitt på golvet i ateljén, bredvid en ask med väl använda oljekritor.
– Jag jobbar helst på golvet, sitter på huk. Då kommer jag tillräckligt nära bilden för att inte stanna upp. Det är förödande för mig att titta för mycket på vad jag gjort. Då kommer självkritiken … Bäst jobbar jag när jag kommer till något nytt neutralt ställe. Som när jag är utomlands.
Daniel Götesson har gjort ett 30-tal soloutställningar de senaste femton åren. I Sverige, men nästan lika ofta utomlands. Under samma tid har han skapat drygt tjugotalet offentliga verk; väggmålningar, men också skulpturer i Sverige, Norge, Spanien, Italien, Frankrike, England, Polen och Portugal.
Hans lekfulla former kommunicerar lättsamt med publiken. På ett torg i Lissabon har hans skulpturgrupp – några jättelika ansiktsformer i stål – blivit ett favorittillhåll för skateboardåkare. Det gläds han särskilt åt.
