Elsa Beskow
VÄLKOMMEN TILL TOMTEBOBARNEN!
I nedre utställningshallen har museet iscensatt en av Elsa Beskows mest älskade bilderböcker »Tomtebobarnen«. Boken gavs ut 1910 och blev en stor internationell framgång för konstnären och författaren Elsa Beskow, som redan då var en av Sveriges mest hyllade.
I alla Elsa Beskows böcker är naturen närvarande, ofta besjälad och fylld av magi, inte minst i Tomtebobarnen. »Min avsikt med denna bok är ju att rycka barnen med mig till skogen, att få dem att älska dess mossa, bark och stenar.« Så skriver Elsa Beskow själv om boken. Hon fortsätter:
»För att få detta levande för dem måste jag ju överge maneret med plana lätta färger och kontur och istället måla mer illusoriskt. Jag kunde ju inte annars få mossan saftig och grön och barken hård och skrovlig.«
Citaten finns att läsa i Stina Hammars biografi över Elsa Beskow (1874–1953), Solägget. Fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst. En inträngande skildring av en ytterligt ambitiös kvinna som med stor livsglädje, kärlek och förtröstan lyckades förena en stor familj – paret Beskow fick sex söner – med ett långt och framgångsrikt yrkesliv som författare och illustratör
I Att hon kunde göra dikt och poesi av vardagen som omgav henne får vi gång på gång prov på genom hennes bilderböcker, hon gav ut ett fyrtiotal, och dessutom många sagor. Därutöver illustrerade hon bland annat Alice Tegnérs sångbok Nu ska vi sjunga och flera läseböcker i serien Nu ska vi läsa.
Puttes äventyr i blåbärsskogen blev hennes stora genombrott 1901. Tomtebobarnen kom 1910, och 1917 börjar de populära böckerna om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin ges ut.
Elsa Beskow föddes i Stockholm 1874 som näst äldst i en syskonskara på sex. »När jag var tretton år dog mormor och tre år efteråt pappa. Sedan var det ju slut på den roliga barndomstiden« skriver hon. Hennes mormor spelade en väsentlig roll under uppväxten, inte minst som sagoberätterska.
Efter faderns död flyttar Elsas mor, Augusta Maartman, med sina fem döttrar till brodern Eugène och sina två ogifta systrar Amalia och Berta. I detta originella familjekollektiv hittar man förebilderna till sagorna om Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredelin. Hemmet beskrivs som visserligen fattigt, men livligt, intellektuellt och fritänkande. Man läste och deltog i den tidens samhällsdebatt. August Strindberg, Ellen Key, Viktor Rydberg, Emilia Fogelklou, Anna Whitlock, Ottilia Adelborg m fl, förekom i umgängeskretsen i vilken även Elsa drogs in. Man satsade på utbildning av flickorna och Elsa började på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) 1890. Hon är en mycket flitig och begåvad elev och får stipendium redan första året.
Under studietiden träffar Elsa sin blivande man Natanael Beskow, prästson från Småland som med tiden blev en framstående man med stort samhällsengagemang. Han går på Konsthögskolan och ber att få måla hennes porträtt. Det blir början till en livslång kärlek. Elsa och Natanaels brevväxling är omfattande och gripande. Alla livets stora frågor, religiösa såväl som världsliga, diskuterar de.
1897 gifte de sig. Då har han studerat teologi i Uppsala och hon är färdig illustratör och har samma år givit ut sin första bilderbok Sagan om den lilla lilla gumman.
Några år senare flyttar de till Djursholm, där Natanael arbetar som predikant och rektor, och bosätter sig i villa Ekeliden, ett hus med stor trädgård och köksträdgård. Månne är det här Elsa hittar inspirationen till Blomsterfesten i täppan (1914), en bok där trädgårdens alla växter – också ogräset – fått mänskliga drag.
I alla Elsa Beskows bilderböcker hittar man kopplingar till hennes eget liv.
Tomtebobarnen skrev och målade hon då familjen tillfälligt flyttat till Bergslagen. Sönerna Beskow stod modell till de fyra tomtebobarnen, som följer sin mors och fars strävanden genom årstidernas växlingar, i naturens besjälade marker. På ett ställe tittar ett bergtroll ut och skrämmer barnen genom att ropa »Bhu«. Trollet orsakade stor debatt på dåtidens kultursidor. Ska man skrämma barn med sådana här påhitt ? Tove Jansson, Mumintrollets skapare och en av Elsa Beskows beundrare, har berättat att hon blev så rädd för trollet att hennes mor täckte över det med en papperslapp. Men varje gång sagan lästes ville hon ändå lyfta på lappen för att återuppleva skräckkänslan! Elsa Beskow dog 1953, men hennes böcker lever som klassiker och ges ständigt ut i nya upplagor. Över hela världen.
