Elsa Leo
EN PLATS DÄR STILLHET OCH LIV MÖTS
Redan förra sommaren besökte Elsa Leo Dalslands konstmuseum. Hon fotograferade, bland annat utställningsrummet med de mäktiga takbjälkarna och det höga ljusinsläppet. Nu har fotografierna blivit utgångspunkten för flera målningar.
– Jag har haft det där rummet med mig under hela året, säger Elsa Leo.
När vi träffades stod målningarna i hennes ateljé belägen högt ovan takåsarna i Årstaberg i Stockholm. Nu finns de att se i Elsa Leos utställning i den övre hallen.
Hon visar oljemåleri och skulptur i olika material.
– Mina målningar och skulpturer går hand i hand. De har lite samma egenskaper. De blir som ekon av varandra.
Rum och rumslighet intresserar henne och det är vad hon undersöker. Hur rummets former interagerar med varandra. Hur håligheter, öppningar eller gränser skapar ett ute och ett inne, ett bakom och ett framför, ett mörker och ett ljus.
Huskroppar ställda mot varandra, ett vattentorn, en pollare, ett stuprör. Arkitektoniska element och detaljer i vardagen blir med skalförskjutningar och udda utsnitt märkvärdigt gåtfulla objekt som i nedtonad färgskala ger en stämning av tid som stannat.
– I mötet med mina motiv uppstår en viss stillhet och glädje i mig, en känsla av att vara i ett slags mellanrum. Jag vill åt den där viloplatsen i verken där stillhet och liv möts, säger Elsa Leo.
– Jag byggde mycket husmodeller tidigare, påhittade modeller, ofta inklädda i papper eller tyg, som jag målade och ljussatte på olika sätt och sedan fotograferade eller målade av direkt.
En målning tillkommen på detta vis heter Kar 1, och på den ser man ett ensamt kärl placerat i en oidentifierat rymd. Att bygga det lilla karet i kartong först var upptakten.
– Detta arbetssätt kommer jag säkerligen att återkomma till. Att bygga en modell av något är ett sätt att komma närmare motivet, det blir på ett annat sätt än att arbeta efter foto.
Skorstenar, ibland trasiga och sönderfallande, är ett annat återkommande tema i skulptur och måleri som, likt kar, befäster hennes intresse för det rumsliga; öppningar, kanaler och förbindelselänkar.
Hon fotograferar mycket. Ett starkt arkitekturintresse driver henne att besöka historiska platser och hus där hon fotograferar det som fångar henne. Bilder som hon sedan använder som underlag till målningar. Senast var hon i Rom och Pompeji. Och i Skåne, där besökte hon bland annat Sigurd Lewerentz berömda Sankt Petri kyrka i Klippan. Hon har gestaltat sina intryck därifrån i målningarna Klippan 1 och Klippan 2.
– Jag har en lång lista på platser jag vill besöka. Fast sedan, när jag börjar måla är inte platsen i fokus, utan motivet, kompositionen, färgen, ljuset.
De oansenliga tingen och föremålen är ofta de hon fastnar för. Elsa Leo nämner en konstnär som inspirerat henne och som hon känner starkt släktskap med, skulptören Berit Lindfeldt. För det gripande allvar man ser hos henne i det vardagliga.
Elsa Leo är född 1997 och uppvuxen i Stockholm. Tidigt visste hon att det var konst hon ville syssla med. Hon har studerat vid Pernbys målarskola och därefter Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Studier som hon avslutade 2024 med en soloutställning i Galleri Mejan kallad De första dagarna var magiskt stilla.
