Patrik Andiné

Dalslands konstmuseum Patrik Andiné

NÅGOT HAR HÄNT, ELLER HÅLLER PÅ ATT HÄNDA …

Dalslands konstmuseum Patrik Andiné

Årets första utställare i övre hallen är Patrik Andiné. En målare vars slipade teknik och suggestiva idévärld både fascinerar och förbryllar. Vad är det han berättar egentligen? Och varför?


Patrik Andiné (f 1968) kommer från Göteborg. Han är utbildad vid Hovedskous målarskola och gick därefter på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1990–1995. Fick ett snabbt genombrott och är idag representerad på flera museer och i privata samlingar. 2010 till­delades han Stena-stipendiet och i år fick han Konstakademiens Uno Troilis-stipendium.

På Konstepidemin, ett område i Göteborg där över hundra konstnärer är verksamma, har Patrik Andiné sin ateljé. Ett avlångt rum fullt av föremål. En boxarsäck hänger från taket, staffli, färger, penslar, böcker, foton, målningar … och på ena långväggen de dukar han för tillfället jobbar med. Den som är bekant med Patrik Andinés måleri känner igen sig. Här finns de svulstigt snötyngda granarna, de mystiska draperierna, den bruna papperspåsen och de inåtvända människorna inbegripna i gåtfulla situationer. Något har hänt, händer, eller håller på att hända …

Många recensenter har försökt sig på att tolka hans bilder. Velat placera in honom i ett fack. Då ligger surrealismen nära till hands. För en drömlik motivvärld har hans måleri rymt ända sedan debuten. 

– Det finns klart saker jag kan känna igen mig i surrealismen, men nej, jag tillhör inte den. Jag vurmar mer för romantiken, säger Patrik Andiné och nämner även målare som Balthus och Carl Spitzweg (1808–1885) som starka inspirationskällor. 

– Spitzweg är en fin målare. Han är så vacker med färg och ljus. Små målningar med fin stämning och fina miljöer, men också lite humor. 

Men där Carl Spitzweg illustrerar naturalistiskt, fantiserar och fabulerar Patrik Andiné. 

»Man ser vad det föreställer … Men man vet ändå inte riktigt vad man ser. Det ser både rart sagoboksaktigt och otäckt ut.« som Bo Borg skrev efter Patrik Andinés senaste utställning på Galleri Hammarén. 

Hans måleriteknik är beundrad. Klassiskt skiktmåleri utan synliga penseldrag. I lager på lager lägger han på oljefärgen som måste torka emellan för att skapa djup. Ofta lackar han målningen efteråt för att ytterligare förstärka uttrycket. 

– Måleri består av komposition, problemlösning och lust. Att lösa måleriska problem, det är egentligen det som det handlar om för mig. Sen kan man ju säkert hitta en berättelse, men den kommer i andra hand, menar Patrik Andiné och beskriver en intuitiv process. 

– Man går igång på en idé och startar med en slags historia, men sedan kan det hända att jag sandpapprar bort något, och så ändras historien. Bilden måste få ha sin egen gång, det är viktigt. Man behöver inte alltid begripa allt. Måleri kan vara som poesi, förmedla en stämning och en känsla. 

Han tar fram ett litet häfte av den peruanska poeten Cesar Vallejo, detta ska han snart ge sig in i. Annars läser han mycket deckare. Och boken »Venus i päls«, en erotisk klassiker, har också funnits där som inspiration. 

Men scouterna då? Och papperspåsarna? Och snön? Jodå, det finns trådar bakåt. I ungdomen var han med i Missionsförbundets scouter i Sävedalen. Åkte på läger och satte upp tält. 

– Fast jag var en slarvig scout, det regnade in hos oss … Scouter är roliga att måla och de symboliserar både bra och dåliga saker. Man lär sig om naturen, hjälper tanter över gatan och sådär … men att tillhöra en sammanslutning kan också ge en lite obehaglig »vi-och-dom-känsla«, som Hitlerjugend.

Papperspåsarna handlar mycket om familjen (varje medlem har sin påse!) och den skilsmässa han nyligen gått igenom, att ständigt packa, bära, och vara på väg. 

– Jag gillar min egen lite barnsliga symbolik där. Och den bruna påsen har en så vacker färg, står så fint mot snön, det grå och ljusblå.

Och den snötyngda naturen, den som han så ofta återkommer till? Att han skulle vara inspirerad av Gustaf Fjæstad (1868–1948), en annan snömålare av rang, förnekar Patrik Andiné. (Fast han blev väldigt stolt då Göteborgs konstmuseum hängde en av hans målningar i samma rum som Fjæstads.) 

– Han målar ju äkta snö, krispig, vår första svenska fotorealist. Fjæstad duttar. Min snö är mer slajmig, det är ju en låtsasvärld, säger Patrik Andiné.

Dalslands konstmuseum Patrik Andiné
Share by: