Mats Theselius
FORMGIVARE THESELIUS SPELAR UPP
Allt han rör vid blir musik ...
Fast tvärtom! Musik är källan till allt han gör.
Ett trumset är för tillfället hans konstnärliga fokus.
Mats Theselius (f 1956) är en av Sveriges mest hyllade möbelformgivare. Bara något år efter att han slutat sin utbildning på Konstfack gör han en fåtölj som då, 1985, inte liknar något annat som setts. Han hade läst i tidningen att 80 000 älgskinn skulle samlas in efter älgjakten och erbjudas möbelbranschen. Denna upplysning gick han igång på och resultatet blev Älgskinnsfåtöljen, en cylinderformad fåtölj i järnplåt och älgskinn.
Fåtöljen blev upptakten till en lång och obruten karriär som formgivare och konstnär. Till stora delar tillsammans med legendariske möbelproducenten Sven Lundh (som också lanserade Jonas Bohlins betongstol Concrete) på Källemo i Värnamo. Ett samarbete som fortfarande pågår i högsta grad, fast nu med Sven Lundhs barn.
– Tror sjutton det, mina grejer står ju för halva Källemos omsättning, säger Mats Theselius och skrattar, men tillstår att mötet med Sven Lundh i slutet på 1980-talet var ett lyckokast och helt avgörande. Lundh förstod att uppfatta Mats unika talang, hejade på och uppmuntrade till nya former och varianter på möbler, speciellt fåtöljer. Mats ritade, Sven producerade.
Man förstår att detta är en man som inte gärna står bredvid och kollar när andra gör. Han kan själv. Har alltid gjort själv. Han är uppvuxen med fyra syskon i ett konstnärshem, först i Ålsten, sedan i en 360 kvadratmeter stor villa på Djursholm. Föräldrarna, Astrid Theselius och Pär Andersson (1926–2015), är båda närvarande med verk i utställningen på Dalslands konstmuseum. Verk som i sin tur inspirerat sonen.
– De var väldigt toleranta. Vi hade alltid mycket folk hemma, oftast kompisar till mig, och vi höll på med en väldig massa saker i de stora ateljéerna, framförallt spelade vi musik, berättar Mats.
Redan som barn plockade han sönder grejer för att se hur de var konstruerade. Kan han inte själv, så frågar han de som kan. Eller köper ett referensobjekt för att detaljstudera.
Mats Theselius är en shoppare av gigantiska mått. Hans föremålssamlingar är vida berömda och har på senare tid varit utställda både på Vandalorum och Artipelag (2015). Genom samlingarna skaffar han sig direkt kunskap om olika material och dess inneboende möjligheter, det som ger förutsättningarna för formen och uttrycket.
Han köper det mesta som intresserar honom (och det är mycket och udda!). En gång, när han var i Ryssland (han var där varje år under 90-talet) fyllde han en stor flyttbuss med grejer han köpt; leksaker, husgeråd, tekniska produkter, kontorsmaterial, verktyg, böcker … Prylar han skulle ha till en utställning om Ryssland på Färgfabriken i Stockholm. Tyvärr fastnade bussen i tullen och det mesta beslagtogs.
Han gillar Ryssland, känner ett släktskap med landet och människorna, och har också ställt ut där. »Om det finns några jag kan förknippa mig med i min yrkesroll så är det de ryska futuristerna. Tatlin, Rodsjenko, Malevitj … de tog fram bruksföremål. Idag säger man väl industridesign, skillnaden är att dessa människor var konstnärer«, skriver Mats Theselius i sin mycket läsvärda bok I Ryssland.
Flera av Theselius möbler för Källemo har, likt konstobjekt, producerats i begränsade upplagor (Älgskinnsfåtöljen från 1991 gjordes i 360 exemplar) och är sedan länge slutsålda. Nu går de på kvalitetsauktion. Han har formgivit drygt tjugotalet fåtöljmodeller för företaget. Bland de senare finns Star och Birdland.
I dessa syns kanske tydligare än någon annanstans, Mats Theselius form- och materialreferenser till trumset och trummor – en av hans stora samlarpassioner i livet. Han har 40 trumset och kan prata hål i huvudet på dig om allehanda små detaljer i utseendet och konstruktionen av dessa instrument. Matt eller blankt, gjutet eller bockat, olika fästpunkter och olika sorters metaller; järn, stål, aluminium, krom ...
– På 60- och 70-talen kunde man se ett trumset eller en motorcykel som trendiga inredningsdetaljer, ett sätt att ladda rummet. Kanhända har mina möbler lite samma roll? Man söker en speciell dynamik, och den ligger i materialet, metallen.
Själv har han två trumset uppställda, ett i stan, och ett på landet. Och just nu håller han också på att rita ett eget trumset. Han tror inte någon producent kommer att nappa, så det blir att ta fram egna verktyg. Dyrt, men där lägger han gärna pengar. Musikintresset är grundmurat och har genomsyrat hela hans liv, han spelar flera instrument; saxofon, trumpet, basfiol, piano …
– Jag sökte flera musikskolor men kom inte in. Men jag är ingen instrumentalist. Att hålla på och harva på ett instrument intresserar mig egentligen inte. Jag vill vara den som hittar på hur det ska låta!
Att intervjua Mats Theselius är obrutet underhållande. Han är generös, inspirerande och flödande rolig i sin berättelse om sig själv och vad han har gjort, eller för tillfället »snöat in på«. Det låter som en lättsam lek, ett ständigt pågående upptåg, en fortgående pojkboksdröm. Men kollar man hans cv är det långt som ett lakan. Fulltecknat med projekt, utställningar och produkter.
Han samarbetar gärna med andra konstnärer och lokala hantverkare. Så tillverkar han till exempel sina skräddarsydda fåtöljer, unika exemplar som han formger i samarbete med kunden. Det har inte bara blivit fåtöljer genom åren, utan också det gula bokskåpet National Geographic samt bestick, porslin, betonggolv, tapeter, tofflor, boots, böcker, ja, till och med små hus (Eremitens koja) och alldeles nyligen, ett större inredningsuppdrag, Bältgatan 5, på Östermalm i Stockholm (det presenteras i Galleriet). Priser har regnat över honom, 1997 var ett höjdarår, då fick han både Bruno Mathssonpriset och Torsten och Wanja Söderbergs pris, världens största designpris.
När jag träffade honom första gången 1995, bodde han i Göteborg och hade nyss blivit professor (1995–1996) på HDK, Högskolan för design och konsthantverk. Nu bor han i Malmö och är förälder på nytt, hustrun är arkitekt och deras döttrar 12 och 9 år gamla.
– Kom klockan nio, jag är uppe sex, det är jag som lämnar på fritis, säger Mats Theselius på telefon när vi ska bestämma tid för intervju.
Familjen bor i en stor lägenhet inte långt från Möllevångstorget, här jobbar han på hösten och vintern. Resten av året är han mestadels i Löderup utanför Ystad, där har familjen sin andra bostad och Mats sin snickarverkstad. Här finns också hans samling av musikinstrument och andra viktiga förråd. Ett gammalt tegelhus, en före detta manufakturaffär, har Mats byggt till med en länga så att det bildats en fin kringbyggd gård. Dit åker vi denna gråmulna dag, en snabb roadtrip tur och retur på tre timmar. Några grejer ska lämnas, några hämtas.
På hemvägen får jag en demonstration av hur det kan gå till när proffsshopparen Mats Theselius är i farten. Han bromsar, och svänger in vid Erikshjälpen i utkanten av Malmö.
– Jag ska bara gå in här en sväng, säger han och styr sen målmedvetet stegen till husgerådsavdelningen och hyllorna för rostfritt. Här rotar han runt med van hand bland kastruller, stekpannor och mer eller mindre igenkännbara föremål. Tittar, vrider och vänder på grejerna, tar på sig glasögonen och granskar ännu närmare.
– Kolla här, säger han och visar på två decilitermått.
– Det ska inte var ett öra, det ska vara en krok, så att man kan stapla dem.
Husgeråd, köksprylar är ett av hans specialintressen. Han vet vad han letar efter, kan alla varumärken och vet vad som är kvalitet. Tyska Braun samlar han på. Dessutom har han planer på att skriva en kokbok.
– För barn. Det ska inte bara vara recept, utan allt runt omkring också, vilka verktyg man ska ha, hur man planerar, hur man diskar å så.
Ett sista tips lägger jag på minnet innan vi skiljs. Det gäller Olofströmkastruller från 30-talet, oslagbar kvalitet, enligt Mats.
– De var de första som gjorde kastruller med mässingsbotten. Så fort jag ser en sådan köper jag den!
