Michael Johansson
PAKETERA FÖR NYTT LIV
Han är mannen som lyckats paketera en traktor, en bil och en husvagn i samma intagande konstinstallation! Nu ställer Michael Johansson ut på Dalslands konstmuseum.
– Det är viktigt att konsten talar ett språk som lyckas bjuda in betraktaren. Men den måste också innehålla något överraskande, något som skiljer sig från vardagen och hur man vanligtvis ser på saker. Annars blir det inget spännande, säger Michael Johansson, konstnär från Trollhättan som numer har hela världen som arbetsfält.
Michael Johansson (f 1975) bygger sin konst av det redan använda, vardagsföremål han funnit i sin omgivning, på loppis, i secondhandbutiker – eller i den inbjudande konsthallens förråd! Genom ett känsligt pusslande med objektens olika färger, former och ytstrukturer blir resultatet likt lekfullt abstrakta målningar eller skulpturer.
Han bygger med möbler, köksgeråd, lådor och pärmar, men också med större föremål som containrar, bilar och husvagnar. De sistnämnda objekten lyckades han förena i en uppmärksammad tio meter hög installation Self Contained, som visades i Umeå på Umedalens skulptur 2010.
Michael Johansson i ateljén i Berlin.
Från början var hans insamlande ostrukturerat, om än med en särskild dragningskraft till dubbletter … Numer samlar han oftast in de föremål han behöver specifikt, efter att idén är formulerad och platsen bestämd.
– Man lär sig vad som funkar lätt och vad som är svårare att använda. Ju mer kvadratisk form saker har desto lättare. Jag tycker om väskor och lådor och sånt, för de är ganska neutrala. De har en fin symbolik men tar ändå inte över.
Sen går han systematiskt tillväga. Packar varje luftrum minutiöst, lägger sak vid sak, tätt tätt likt ett pussel. Gamla former bildar nya. Han bygger torn och kuber eller fyller hela väggar och andra platsspecifika hålrum med de insamlade föremålen. Genom att färgsortera dem, lägger han till ytterligare en dimension. Själv beskriver han processen som att »nollställa« föremålen. Ta bort deras funktion och omvandla dem till något man känner igen men inte längre kan använda.
– Det är spännande att använda sig av det som har en historia, man ser slitage och att föremålen varit med om saker. Mitt arbete blir en slags ompaketering av ett tidigare liv, säger Michael Johansson.
På det här sättet har han jobbat ända sedan han avslutade sina studier vid Konsthögskolan i Malmö 2005. I denna veva sade han definitivt adjö till pennor, penslar och oljefärg och började bygga istället.
– När jag var ung hade jag en väldigt konservativ konstsyn, det var bara måleri och teckning som gällde för mig. Och det skulle vara tekniskt skickligt. Det var jag också, men jag hittade bara inget sätt att gå vidare med det, förklarar Michael Johansson på telefon från Seoul i Sydkorea, där han befinner sig för att förhandla om nya utställningsprojekt.
Idag verkar han på en global konstscen och har ställt ut på gallerier och konsthallar över hela världen, i Europa, Asien Australien och Amerika. Internet har haft en inte oviktig roll i sammanhanget.
»Never odd or even«
– Jag var med på en mässa i Berlin för elva år sedan och blev ganska uppmärksammad, många tidningar och magasin skrev om mig. Det spreds via internet och vissa dagar kunde jag ha över 100 000 besökare på hemsidan. Jag fick många inbjudningar och det som verkade intressant hoppade jag på, vilket ledde till en hel del bra projekt.
Så har det fortsatt. Michael Johansson tycks ständigt vara på resande fot. Mindre objekt bygger han i ateljén i Berlin, där han bor sedan drygt sju år tillbaka. Större verk byggs på utställningsplatsen av föremål som han samlar in lokalt. Är verken tillfälliga rivs de och föremålen återgår till varifrån de kom.
I Sverige har han gjort flera permanenta offentliga verk, senast avtäcktes ett utanför Sjömarkenskolan i Borås. Och han har mycket nytt på gång, bland annat i Norrköping, Örebro och Karlskrona.
