Tove Axel-Nilsson Karlsson
STORT, SNABBT OCH SLAGKRAFTIGT
– Jag älskar att måla stort, säger Tove Axel-Nilsson Karlsson och har fyllt väggarna från golv till tak i galleriet med sin bildvärld. Tove har sina rötter i graffiti och är den tredje studenten från Gerlesborgsskolan som i år ställer ut på museet.
Lilla galleriet är reserverat för museets samarbete med de grundläggande konstnärliga utbildningarna i regionen. Här får elever, som skolan väljer, chansen att ställa ut. Tidigare år har studenter från Stenebyskolan, Tillskärarakademin i Göteborg och Dômens konstskola i Göteborg visat arbeten. I år kommer de från anrika Gerlesborgsskolan i Bohuslän där Tove Axel-Nilsson Karlsson snart påbörjar sitt andra år.
– Idag målar jag lagligt, det lockar mig inte längre att stå ute och frysa och vara rädd för att någon ska komma, säger Tove Axel-Nilsson Karlsson och skrattar gott.
Hon kommer från Stockholm och efter en slingrig väg mellan olika skolor och jobb satsar hon nu fullt ut på konsten. Hon gör det med en framgångsrik karriär i restaurangbranschen i bagaget. Genom att varva konst och jobb ska hon försörja sig, det är tanken.
Intresset för graffiti kom tidigt.
– Konst har varit jätteviktigt för mig ända sedan jag var liten, allt annat i skolan var pest och pina. I sjuan började jag på Waldorfskolan i Järna och satt på pendeltåget 40 minuter varje dag, då kollade jag mycket på all graffiti som fanns längs den linjen. Och jag hade en kompis som höll på med graffiti, det gjorde också att jag kom in på det, säger Tove Axel-Nilsson Karlsson.
Men under en period på åtta år lade hon undan alla skissblock och färger för att helhjärtat jobba med att bli riktigt bra på NÅGOT. Hon valde restaurangbranschen. Började som städerska på ett nöjesfartyg, och slutade som servitris på Operakällaren och utbildad sommelier. Självförtroendet återvände, liksom tankarna på att ta upp konsten igen. Så sökte hon sig via Vårdinge folkhögskola till Gerlesborgsskolan i Bohuslän.
– Jag ville komma bort från Stockholm. Det är sån himla skjuss att få komma till en ny plats. Och så finns det en vägg där som jag kan måla på. Och man behöver inte ursäkta sig för att man vill måla. Men det har ju inte alltid varit lätt, man kommer väldigt nära sig själv ...
I graffitin har hon sina rötter, men idag ligger hennes uttryck mer åt vad som kallas »sprayart«. Likheterna är dock många.
– Det är en stor fråga inom rörelsen vad som är graffiti, och vad som är mural? Jag använder sprayfärg och det kommer ju från graffiti. Och jag gillar fortfarande tags och bokstäver, men har gått över till att måla mer realistiskt och figurativt.
Stort, snabbt och slagkraftigt, det är egenskaper som hon gillar med att måla på vägg. Utgångspunkten är alltid en pappersskiss som hon förstorar upp på väggen via ett rutsystem. På hennes Instagram (tove.ank) hittar man verk hon skapat ute, här finns bland annat flera självporträtt och porträtt av vänner.
– Vad jag gillar med graffiti är att det är så socialt, säger Tove Axel-Nilsson Karlsson och berättar att hon drivit en studiecirkel i graffitikunskap på skolan.
Men året på skolan har också gett henne nya idéer, här har hon fått utforska andra material och andra uttryckssätt. Och hittat fram till nya konstnärskap. Den holländske grafikern MC Escher och den svenska målaren Hilma af Klint är två konstnärer som fascinerar henne starkt just nu.
Så det är ju inte helt säkert att det är just väggmåleri hon kommer att syssla med i framtiden. Men att det blir konst i någon form är tveklöst.
– Min drivkraft, mitt fokus, det som får mig att glöda och känna att jag lever, det är att måla och se vad som händer.
